Allt känns underbart

Skriver nästan aldrig längre nu när jag har "låst" den för allmänheten ju.
Har verkligen inga planer på att öppna den heller? Det känns skönt att bara jag kan läsa och jag kan öppna mig på ett helt annat sätt och skriva hur jag känner och vad jag tycker osv utan att få elaka kommentarer från er, för jag klarar inte det just nu, jag är inte stark nog att ta det som läget ser ut just nu och efter allt som varit. Nu ska jag bara fokusera på mitt liv, mig själv och göra saker jag mår bra av! Det funkar inte att hela tiden behaga alla andra i min närhet hela tiden. Jag måste lära mig att stå på mig och göra saker som jag vill. Annars händer det lätt att jag gör saker som andra vill. Och tänker inte alls mig själv, utan hela tiden vad andra vill och ska tycka! Jag och kela satt och prata igår kväll om mig och hur jag är som person osv, och allt hon säger stämmer så bra. Folk uppfattar ju mig som en väldigt stark och iskall person, mycket skin på näsan och även lite kaxig kanske? Och till viss del stämmer det ju, men det är nog bara en fasad? heter det så? Tror kela kallade det så..
För under denna "fasaden" så är jag en fruktansvärt känslig individ som tar åt mig mer än jag visar och bryr mig mycket mer än jag visar osv. Jag har otroligt mycket känslor, fast jag visar det inte. Jag kan inte gråta framför någon tex? Jag är speciellt så här mot killar. Jag kan vara så jävla kall och så obebrydd osv, men så fort vi lagt på så gråter jag och tänker fan vad jag tycker om den här killen osv. Men det finns inte på kartan att jag skulle kunna säga det till han?
Sjukt det där. Men Tom såg nog igenom mig rätt fort med den där "fasaden" haha.
Jag har haft perioder med Tom där jag kört mitt "iskalla" race, och det funkar i kanske 1 vecka, sen bryter jag ihop och gråter och släpper alla känslor? Jag tror det är..särskilt med tom att jag blir rädd när jag börjar känna något för en kille, att jag känner att jag börjar bry mig om han? eller att jag känner svartsjuka? Det skrämmer mig, därför försöker jag va iskall för att jag själv inte vill inse att jag är kär, eller att jag bryr mig om en kille på det sättet? Och vem vill bli sårad? Man skyddar sig själv på det sättet, därför har jag alltid dumpat killen illa kvickt. Men jag gjorde det inte med Tom och det är jag glad för. Han åkte ju in och man fick helt plösligt se allt på ett annat sätt och tänka på ett annat sätt? Och jag kunde ju inte dumpa han när han åkte in? För jag va ju kär och jag ville finnas där för han, han behövde mig och jag behövde han.  Så jag körde på och det funkade och jag blev bara kärare och kärare :) Och här står vi idag, kanske va det ödet? Allt händer av en anledning, det tror jag på!
Helgen är snart här och jag ska vara nykter denna helgen också :) 2:a helgen i rad. Det är bra för att vara mig, det känns hur bra som hellst.  Ska nog med mammi och tobbe till exhärad på lördag och ha en riktig mysdag med min familj, syrran säger att hon ska med också.
På onsdag ska jag på arbetsintervju :D Jag är nervös...
Men det kommer gå kanon såklart, jag brukar kunna charma dom flesta ;) Det är ett jobb i kil, ska träffa hon som är chef över personliga assistenter. Jag kan ta allt som har med människor att göra just nu och det är ju ett plus att det ligger i kil då jag och Tom ska flytta till Gnejsvägen 1 maj :D Jag längtar så sjuuukt mycket så ni anar inte. Allt känns verkligen skit bra med Tom nu, jag har aldrig varit så säker som jag varit nu på oss. Jag älskar honom och vill leva ett liv med han, så jag kommer satsa fullt ut på oss :) Alla saker jag varit så osäker på och allt som jag har tänkt på tänker jag nu inte längre på. Det känns skönt vill jag lova, trodde jag skulle bli knäpp av att gå hela dagarna och tänka å tänka men aldrig få något svar eller komma fram till något? Men nu kör vi, det får bära eller brista.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0